[11] sanngǫrvastr ‘the most just’: Here too the reading of mss J1ˣ, J2ˣ and F is selected (and so Yt 1925; Åkerlund 1939, 108; Yng 1952, 73). ON sannr means not only ‘true’ but also ‘just, fitting, right’ (Fritzner: sannr adj. 3), hence the cpd sanngǫrr means ‘fairly, justly done’. That Ingjaldr may have been felt to deserve his appalling death is suggested by his nickname illráði ‘the Wicked’, and by the tradition reported in Yng (ÍF 26, 71) that he killed twelve kings in breach of a truce.
References
- Bibliography
- Fritzner = Fritzner, Johan. 1883-96. Ordbog over det gamle norske sprog. 3 vols. Kristiania (Oslo): Den norske forlagsforening. 4th edn. Rpt. 1973. Oslo etc.: Universitetsforlaget.
- ÍF 26-8 = Heimskringla. Ed. Bjarni Aðalbjarnarson. 1941-51.
- Yt 1925 = Noreen, Adolf, ed. 1925. Ynglingatal: Text, översättning och kommentar. Stockholm: Lagerström.
- Åkerlund, Walter. 1939. Studier över Ynglingatal. Skrifta utgivna av Vetenskaps-Societeten i Lund 23. Lund: Gleerup.
- Yng 1952 = Wessén, Elias, ed. 1952. Snorri Sturluson: Ynglingasaga. Stockholm etc.: Svenska bokförlaget etc.
- Internal references
- (forthcoming), ‘ Heimskringla, Ynglinga saga’ in Kari Ellen Gade (ed.), Poetry from the Kings’ Sagas 2: From c. 1035 to c. 1300. Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages 2. Turnhout: Brepols, p. . <https://skaldic.org/m.php?p=text&i=158> (accessed 26 April 2024)