Laust aldrigi lát mig, Kristi,
lastavinds í byljakasti;
tyfta mitt og tem sem oftast
tendrað brjóst með líknar vendi,
svá að grátandi fúss að fótum,
faðir skínandi, krjúpa eg þínum
hvert það sinn, er eg kulda kenni
í kostalausu glæpa frosti.
Lát mig aldrigi laust, Kristi, í byljakasti lastavinds; tyfta og tem sem oftast tendrað brjóst mitt með vendi líknar, svá að eg grátandi krjúpa fúss að fótum þínum, skínandi faðir, hvert það sinn, er eg kenni kulda í kostalausu frosti glæpa.
Never let me loose, Christ, in the sudden squall of the wind of vices; chastise and tame as often as possible my burning breast with the rod of mercy, so that, weeping, I may eagerly kneel at your feet, shining father, every time I experience cold in the barren frost of sins.
[1] Kristi: Kristur 41 8°ˣ