[2] skalat ‘must not’: So Holthausen (1896) and Skj B (after Árni Magnússon’s correction in 761bˣ). The þú of the mss is retained by Möbius (1860), Fsk 1902-3, Jón Helgason (1968), and ÍF 29, but if skalt is a misreading of skalat, most likely þú is a scribal addition. Kershaw (1922, 97-8), like some others, retains skalt þú and translates, ‘Surely thou art talking folly’. Hofmann (1955, 46-8) offers a similar analysis, assuming future meaning for skalt on the basis of influence from OE sculan. Lindquist (1929, 10) retains þú and takes ll. 1-3 as a question.
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- Fsk 1902-3 = Finnur Jónsson, ed. 1902-3. Fagrskinna: Nóregs kononga tal. SUGNL 30. Copenhagen: Møller.
- Hofmann, Dietrich. 1955. Nordisch-englische Lehnbeziehungen der Wikingerzeit. BA 14. Copenhagen: Munksgaard.
- ÍF 29 = Ágrip af Nóregskonunga sǫgum; Fagrskinna—Nóregs konungatal. Ed. Bjarni Einarsson. 1985.
- Möbius, Theodor. 1860. Edda Sæmundar hins fróða. Mit einem Anhang bisher ungedruckter Gedichte. Leipzig: Hinrichs.
- Holthausen, Ferdinand. 1896. Altisländisches Lesebuch. Weimar: Emil Felber.
- Kershaw, Nora, ed. and trans. 1922. Anglo-Saxon and Norse Poems. Cambridge: Cambridge University Press.
- Lindquist, Ivar. 1929. Norröna lovkväden från 800 och 900 talen. I: Förslag till restituerad täxt jämte översättning. Lund: Gleerup.
- Jón Helgason, ed. 1968. Skjaldevers. 3rd edn. Copenhagen: Munksgaard.