[8] Haklangr: According to Hkr (ÍF 26, 114), his full name was Þórir haklangr and he was the son of Kjǫtvi (cf. st. 7/4 and Note) and a great berserk. The epithet probably means ‘having a long chin’, though Lind (1920-1, 130-1) takes it to mean ‘tall man with hare-lip or cleft palate’. He may be the same Haklangr mentioned on a C10th rune stone from Lolland (von See 1961b, 110). Storm (1880) would instead identify him with Óláfr, son of Guðrøðr Rǫgnvaldsson, king of Dublin according to Irish sources.
References
- Bibliography
- Lind, Eric Henrik. 1920-1. Norsk-isländska personbinamn från medeltiden: samlade ock utgivna med forkläringar. Uppsala: Lundequist.
- ÍF 26-8 = Heimskringla. Ed. Bjarni Aðalbjarnarson. 1941-51.
- See, Klaus von. 1961b. ‘Studien zum Haraldskvæði’. ANF 76, 96-111. Rpt. in von See 1981a, 295-310.
- Storm, Gustav. 1880. ‘Om slaget i Hafrsfjord’. HT(N) 2, 313-31.
- Internal references
- (forthcoming), ‘ Unattributed, Heimskringla’ in Kari Ellen Gade (ed.), Poetry from the Kings’ Sagas 2: From c. 1035 to c. 1300. Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages 2. Turnhout: Brepols, p. . <https://skaldic.org/m.php?p=text&i=4> (accessed 25 April 2024)