[6] landreki krapta ‘land-governor of powers [= God]’: Kempff (1867, 31) and Finnur Jónsson (Skj B) take kraptr to mean ‘a work of power, a miracle’ (so Fritzner: kraptr 3), and take the kenning to mean ‘king of miracles’. Kock (NN §§3073, 3125) suggests that krapta is gen. pl. of kraptr ‘supernatural power’, here, by extension, ‘the heavenly host’. In NN §2134, he compares the God-kenning stýrir engla in Pl 25/1, and the biblical Dominus Sabaoth (Rom. IX.29 and passim).
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- NN = Kock, Ernst Albin. 1923-44. Notationes Norrœnæ: Anteckningar till Edda och skaldediktning. Lunds Universitets årsskrift new ser. 1. 28 vols. Lund: Gleerup.
- Fritzner = Fritzner, Johan. 1883-96. Ordbog over det gamle norske sprog. 3 vols. Kristiania (Oslo): Den norske forlagsforening. 4th edn. Rpt. 1973. Oslo etc.: Universitetsforlaget.
- Kempff, Hjalmar, ed. 1867. Kaniken Gamles ‘Harmsól’ (Sol i Sorgen): isländskt andligt qväde från medeltiden med öfversättning och förklaringar. Uppsala: Edquist & Berglund.
- Internal references
- Jonna Louis-Jensen and Tarrin Wills (eds) 2007, ‘Anonymous Poems, Plácitusdrápa 25’ in Margaret Clunies Ross (ed.), Poetry on Christian Subjects. Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages 7. Turnhout: Brepols, p. 197.