[6] skarmr (m.) ‘one dragging forward’: The word is otherwise attested in the same form only in the preceding prose list of heiti for ‘moon’ in the A version of Skm (SnE 1848-87, II, 460). This is an obscure word. The name could be related to the weak verb skarma ‘drag oneself along’ (AEW: skarmr) or to the strong verb skera ‘cut’ and, if so, denote the waning moon. But it is also possible to connect it with ModSwed. dialects skärm ‘light in the sky’ (see ÍO: skarm(u)r). Alternatively, the correct form may be ‘skamr’ (so B, and adopted in Skj B and Skald), in this case probably = skammr ‘short’ (adj.). Cf. also sk<r>ámr among the heiti for ‘moon’ in Skm (SnE 1998, I, 85; so Tˣ(38v) ‘scramr’, U(36v), C(6r) ‘skramr’, while R(37r) has ‘skamr’), which Faulkes (SnE 1998, II, 394) tentatively explains as ‘glarer, dazzler’ or ‘pale one’.
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- SnE 1848-87 = Snorri Sturluson. 1848-87. Edda Snorra Sturlusonar: Edda Snorronis Sturlaei. Ed. Jón Sigurðsson et al. 3 vols. Copenhagen: Legatum Arnamagnaeanum. Rpt. Osnabrück: Zeller, 1966.
- Skald = Kock, Ernst Albin, ed. 1946-50. Den norsk-isländska skaldediktningen. 2 vols. Lund: Gleerup.
- AEW = Vries, Jan de. 1962. Altnordisches etymologisches Wörterbuch. 2nd rev. edn. Rpt. 1977. Leiden: Brill.
- ÍO = Ásgeir Blöndal Magnússon. 1989. Íslensk orðsifjabók. Reykjavík: Orðabók Háskólans.
- SnE 1998 = Snorri Sturluson. 1998. Edda: Skáldskaparmál. Ed. Anthony Faulkes. 2 vols. University College London: Viking Society for Northern Research.
- Internal references
- (forthcoming), ‘ Snorri Sturluson, Skáldskaparmál’ in Kari Ellen Gade and Edith Marold (eds), Poetry from Treatises on Poetics. Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages 3. Turnhout: Brepols, p. . <https://skaldic.org/m.php?p=text&i=112> (accessed 19 March 2024)