[15-16] slǫnguþref verðar Sleipnis ‘the flung grasper of the meal of Sleipnir <horse> [HAY > PITCHFORK]’: Following Noreen (Yt 1925), þref is understood here as an agentive noun based on þrífa ‘grasp’, i.e. as ‘the grasper’, and slǫngu- interpreted as ‘flung’, cf. slǫngusteinn ‘stone flung with the help of a sling’ (Fritzner: slǫngusteinn). Finnur Jónsson (Hkr 1893-1901, IV; Skj B; LP: sløngviþref) emends slǫngu- to sløngvi, but this is unnecessary (cf. Noreen 1921, 36).
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- LP = Finnur Jónsson, ed. 1931. Lexicon poeticum antiquæ linguæ septentrionalis: Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog oprindelig forfattet af Sveinbjörn Egilsson. 2nd edn. Copenhagen: Møller.
- Fritzner = Fritzner, Johan. 1883-96. Ordbog over det gamle norske sprog. 3 vols. Kristiania (Oslo): Den norske forlagsforening. 4th edn. Rpt. 1973. Oslo etc.: Universitetsforlaget.
- Hkr 1893-1901 = Finnur Jónsson, ed. 1893-1901. Heimskringla: Nóregs konunga sǫgur af Snorri Sturluson. 4 vols. SUGNL 23. Copenhagen: Møller.
- Noreen, Erik. 1921. Studier i fornvästnordisk diktning. Uppsala: Akademiska bokhandeln.
- Yt 1925 = Noreen, Adolf, ed. 1925. Ynglingatal: Text, översättning och kommentar. Stockholm: Lagerström.