Öllum lengri var sú in eina nótt,
er ek lá stirðr á stráum;
þat merkir þat, er guð mælti,
at maðr er moldu samr.
Sú in eina nótt, er ek lá stirðr á stráum, var lengri öllum; þat merkir þat, er guð mælti, at maðr er moldu samr.
That one night, when I lay stiff on the straw, was longer than all; that demonstrates what God has spoken, that man is the same as earth.
[5] er guð mælti ‘what God has spoken’: Skj B, Skald and Falk emend to es mælti goð to give a regular alliterating l.