[7] sóknbôru* (f. dat. sg.) ‘with the battle-wave [BLOOD]’: Both mss read sóknbôrur (f. nom. or acc. pl.) ‘battle-waves’, which cannot be accommodated syntactically. Sveinbjörn Egilsson (SnE 1848, 246) emended to sóknbáru (dat. sg. as an instrumental), which has been adopted here. Skj B and Skald have sóknbára (nom. sg.) as the subject of gat ‘got’. For the possible addition of an inorganic final <r>, see Note to st. 8/4.
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- SnE 1848 = Sveinbjörn Egilsson, ed. 1848. Edda Snorra Sturlusonar, eða Gylfaginning, Skáldskaparmál og Háttatal. Reykjavík: Prentsmiðja landsins.
- Skald = Kock, Ernst Albin, ed. 1946-50. Den norsk-isländska skaldediktningen. 2 vols. Lund: Gleerup.