[7] Hrygða: A hap. leg., or Hryggða (LP: Hryggða; Finnur Jónsson 1934-5, 306). The form is not clear; cf. the ms. variants ‘hrydga’ Tˣ, hryða A and ‘hrydía’ B. The latter, normalised hryðja (so Skj B and Skald), is derived from hryðja f. ‘rough weather, tempest’ (ÍO: hryðja 3). Hryg(g)ða may be connected with the adj. hryggr ‘grieved, distressed’, hryggð f. ‘grief, sorrow’ (hence ‘one who brings sorrow or fear’; so Motz 1981, 504) or with the weak verb hrygla ‘wheeze’ (so ÍO: hrygða).
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- Skald = Kock, Ernst Albin, ed. 1946-50. Den norsk-isländska skaldediktningen. 2 vols. Lund: Gleerup.
- LP = Finnur Jónsson, ed. 1931. Lexicon poeticum antiquæ linguæ septentrionalis: Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog oprindelig forfattet af Sveinbjörn Egilsson. 2nd edn. Copenhagen: Møller.
- ÍO = Ásgeir Blöndal Magnússon. 1989. Íslensk orðsifjabók. Reykjavík: Orðabók Háskólans.
- Finnur Jónsson. 1934-5. ‘Þulur: Søkonge- og jættenavneremserne’. APS 9, 289-308.
- Motz, Lotte. 1981. ‘Giantesses and Their Names’. FS 15, 495-511.