[5] Ýrungr: So B and the LaufE mss. Ms. A has ‘yivngr’ (adopted in Skj B and Skald as Ýjungr). That word may be a corrupt form of Yggjungr (cf. Yggr in l. 8 below) or related to ModIcel. ýja in ýja að ‘mention, talk about’ (see ÍO: Ýjung(u)r). Falk (1924, 34) argues that the correct form is Ýrungr, which he takes as a variant of Ýringr, cognate with OHG Īring, a South Germanic legendary hero. It is also possible, however, that Ýrungr is unrelated to the name Īring; rather, it may be connected with ModNorw., ModSwed. yr ‘wild, violent’ (see AEW: Ýrungr).
References
- Bibliography
- Skj B = Finnur Jónsson, ed. 1912-15b. Den norsk-islandske skjaldedigtning. B: Rettet tekst. 2 vols. Copenhagen: Villadsen & Christensen. Rpt. 1973. Copenhagen: Rosenkilde & Bagger.
- Skald = Kock, Ernst Albin, ed. 1946-50. Den norsk-isländska skaldediktningen. 2 vols. Lund: Gleerup.
- AEW = Vries, Jan de. 1962. Altnordisches etymologisches Wörterbuch. 2nd rev. edn. Rpt. 1977. Leiden: Brill.
- ÍO = Ásgeir Blöndal Magnússon. 1989. Íslensk orðsifjabók. Reykjavík: Orðabók Háskólans.
- Falk, Hjalmar. 1924. Odensheite. Skrifter utg. av Videnskapsselskapet i Kristiania. II. Hist.-filos. kl. 1924, 10. Kristiania (Oslo): Dybwad.
- Internal references
- (forthcoming), ‘ Unattributed, Laufás Edda’ in Kari Ellen Gade and Edith Marold (eds), Poetry from Treatises on Poetics. Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages 3. Turnhout: Brepols, p. . <https://skaldic.org/m.php?p=text&i=10928> (accessed 3 June 2024)